| Tillbaka till föregående En Svensk dators födelse Under vintern 1978 letade Luxor AB i Motala efter nya produkter. Det naturligaste var att tala med Scandia Metric. Vid den första kontakten den 2 februari närvarade Nils Grändås och Bengt Lönnqvist från Luxor samt Karl-Johan Börjesson från Scandia Metric. Karl-Johan kom närmast från Philips och startade Scandia Metric 1965 Gunnar Markesjö som var en vän till Karl-Johan Börjesson blev inbjuden till Luxor i Motala för att ge en föreläsning till Luxors utvecklingsingenjörer om hemdatorer, som det hette då. En som hade en viktig roll i detta var naturligtvis vd Alf Björklund som trots allt hade ansvaret för företaget. Alf gav grönt ljus för det nya projektet och "en svensk dators födelse" kan börja. Den 16 februari 1978 samlades de som skulle starta en stor dataepok i Sverige på Esso motorhotell i Norrköping. Det var Leif Ohlin från Luxor, Lasse Karlsson från Dataindustrier i Täby AB (Diab) som var duktig datakonstruktör. Där skissades det på möjligheterna för en eventuellt samarbete. Det första sammanträdet mellan Diab, Luxor och Scandia Metric ägde rum den 27 februari För att fastställa produktspecifikationen ordnades ännu ett möte på Esso motorhotell i Norrköping den 17 mars 1978. Man kom fram till att det var möjligt att tillverka en sådan dator även i Sverige. Datorn skulle byggas runt en Z80 processor, beroende bland annat på att Scandia Metric var generalagent för Zilog i Sverige. Datorn skulle ha en inbyggd Basictolk med ett internt minne på 4 Kb. Men för att överdimensionera den och att ha något att växa i så beslutade man att den skulle ha hiskliga 16 Kb. Vidare valde man Eprom av typen 2532 som kostade 200 kr/st istället för 2732 som då kostade 700 kr/st. Datorn internminne bestod av 8 st. dynamiska RAM-minnen av typ 4116, som då kostade 100 kr/st. Tangentbordet kom från Keytronic och kostade 900 kr. En modifierad svart/vit TV fick bli en monitor och som datalagringsminne skulle en bandspelare användas. Denna skapelse skulle vara alla teknikers dröm. En lättanvänd dator som dessutom skulle vara snabb. ABC-80 skulle den heta och namnet syftade på att det skulle bli 80-talets dator. Sen satte man fart. Örjan Lindblom på Diab konstruerade den. Hargot Lindmark på Diab var också ansvarig för mjukvarodelen och var delvis ansvarig för operativsystemet. Johan Finnved skrev Basictolken. En duktig industridesigner vid namnet Carl-Arne Breger fick i uppgift att ge denna dator ett ansikte. Man kan konstatera att Diab fick ett stor uppmärksamhet av ABC-80 eftersom de stod för det tekniska. Egentligen var det Luxors projektgrupp som hade hela ansvaret. Alla är inte uppdaterade hur en industriell process fungerar och då glömmer man oftast totalansvaret. Inom Luxor AB bildades en särskild avdelning kallad "Division Datorer. Divisionen gjordes om till dotterbolag och fick namnet Luxor datorer AB. Ledningsgruppen bestod av :
Luxor annonserade efter en divisionschef och Conny Cronqvist tillträdde den tjänsten 1981.
Luxor startade tillverkningen av 7000 st vilket var den första batchen. Scandia Metric skulle sälja hälften av dessa och hade dessutom ensamrätt till skolorna. Priset var 6900 kr exkl. moms. På de första datorerna så stod det tom Scandia Metric på kåpan. Gunnar Markesjö började att skriva litteratur om den så att hela skapelsen fick Svenska böcker vilket var mycket ovanligt. I boken Mikrodatorns ABC utgiven augusti 1978 tackar han de medarbetare som betytt mycket för ABC-80. För den andra hälften av de 7000 st som tillverkades, kontaktades Luxors återförsäljare som i de flesta fallen var radiohandlare. Hefoma (som står för Helsingborgs Foto Magasin) i Helsingborg var mycket tidiga med att köpa in och sälja dessa datorer. Man berättade därifrån att det var en hel del begåvade ungdomar som kom i på rasterna och lärde sig denna mycket bra. Detta resulterade i att man utvecklade en hel del spelprogram som såldes via Luxor som Spelpaket 1 tom 3. Scandia Metric utvecklade en diskettstation som fick namnet FD2 och genast öppnades världen för snabb datahantering. En dator utan skrivare var otänkbar så Luxor importerade en skrivare som hette Centronic 779 som var koloss av storformat. Parallellt så fick Björn Jansson på Luxor i uppdrag att testa ett antal skrivare och göra en kvalitetsbedömning och den testen vanns med hästlängder av Epson MX-80 som sedan blev den officiella skrivaren till ABC-80. Det stora restpartiet av Centronicskrivarna såldes senare billigt till en återförsäljare i Västerås. Nu var rulliansen igång. Fler och fler hörde av sig till Luxor som ville sälja denna dator. Eftersom man på Luxor datorer ville att man skulle skilja lite på kreti och pleti som sålde dessa tekniska vidunder, skapades en återförsäljareorganisation som fick namnet TEAM-100. Man försökte att dela upp landet i delar så att varje TEAM-100 handlare fick sitt lilla område. Under tiden utvecklades fler och fler saker till ABC-80. Både Scandia Metric och Sattco utvecklade kortserier så att man kunde göra mycket avancerade styrningar. Diskettstationerna utvecklades så att man fick dubbel packning dvs 160 Kb att lagra på. Man utvecklade extra minneskort till ABC-80 så att man kunde ha ett internminne på 32 Kb. Eftersom datorn hanterade 40 tkn/per rad så utvecklade man en tillsats som gjorde att den fick 80 tkn/per rad. Det var ett företag som hette Myab som man ofta förknippar med dessa saker som levererade dessa extrakort. Myab hade duktigt folk och fortsatte att utveckla många andra saker till ABC-maskinerna längre fram. Utvecklingen blev enorm men även problemen kom. Bland annat så ansågs det på Luxor i Motala att dataprojektet i början var en lekstuga. Detta var nog mest interna motsättningar mellan olika personalgrupper. Men när datorn blev succé och man var tvungen att rekrytera kompetent folk utifrån och då med högre löner än de vanliga kollektivanställda då blev det ett annat ljud i källan. Detta problem med olika löner på industrin började ta sin fart eftersom det var en stor efterfrågan på duktigt datafolk och man betalade bra för att behålla och även komma över folk. Denna typ av lönesättning passade inte riktigt in i kollektivavtalens ramar. Martin Graap lade upp marknadsföringsstrategin tillsammans med en annonsbyrå som hette Arnek. Man enades att reklamkampanjen skulle vara enkel så att alla förstod den. Inget massa prat om RAM och ROM. Den röda tråden blev en liten bil som symboliserade ABC-80. Man tryckte på att datorn pratade Svenska och service och kompetens fanns uti i vårt land genom TEAM-100 datasäljarna. Det var tufft redan på den tiden med dataförsäljningen. Commondore hade en dator som hette PET och man hade tagit fram ett administrativt programpaket som var överlägset på den tiden. Apple hade även en dator på den tiden och man hade bla. ett kalkylprogram som blev efterapat på många andra datorer. Programmet var ett matriskalkylprogram och några av snarlika program som utvecklades blev Q-calc och Kalkyl 800. Vi talar nu alltså om åren 1978 till 1981. Vid denna tidpunkt ägde Svenska staten Luxor AB. Under åren 1975 till 1977 var Luxor AB ett av Sveriges mest expansiva och lönsamma företag. Men därefter blev det stora problem med lönsamheten på Luxor AB och det var nära en konkurs 1979. Hade inte staten gått in och räddat fabriken hade det blivit stora konsekvenser för samhället Motala. Fabriken var till salu och flera företag var intresserade att köpa den. Staten ville att ägandet skulle tillföra en utveckling av fabriken och valde då Salora i Finland som nya ägare. Vi känner mest detta företag som TV-fabrikat. Därefter blev Salora uppköpta av det Finska företaget Nokia. Detta skulle visa sig få konsekvenser för "sagan om ABC-datorerna". Naturligtvis hade man på Luxor ambitionen att utveckla denna ABC-80 så att en storebror skulle födas. Man ville bla utveckla dess Basic och direktfilshanteringen. Man sneglade även lite på att kunna hantera färg. Eftersom ABC-80 kunde modifieras till 80 tecken per rad så skulle nästa generation av datorer ha det som standard. Det var bara ett aber. De färgskärmar som fanns då var ombyggda TV-apparater och de klarade inte en upplösning av 80 tkn/per rad. Med andra ord var det mycket att tänka på. Under 1982 började Luxor datorer att leverera ut sina första datorer av den nya generationen. ABC-800 var mer än välkommen för datahandlarna TEAM-100. Den fanns i två skepnader med färg och utan färg. Man fick kompromissa med färgvarianten med att förse den med endast 40 teckens teckenbredd per rad. Anledningen var att man använde sig av en 14" tv som monitor och tecknen blev för otydliga om man hade 80 tecken per rad. En egenhet var att man på de första färgmonitorerna som förresten hette ABC-810 hade behållit TV-delen intakt så televerket hade synpunkter på försäljningen av dessa därför att man rapporterade nämligen inte in till dem att man faktiskt sålde en färg-TV. Allt detta bara för att komma tillrätta med licensskolkandet. Man löste problemet genom att ta bort "vitala" delar och kallade den monitorn istället för ABC-811. Man var däremot mer nöjd med den färglösa monitorn eller ABC-815 som den fick heta. Efter stora tester beslutade man sig för att den fick gult fosfor eller rättare sagt bärnstensfärgad fosfor. Amber heter det visst på fackspråk. Man påstod då att denna monitor var den behagligaste att sitta vid och arbeta och dessutom var den lågstrålande efter dåtidens normer. En intressant historia var att "datakonsortiet" var över till Seattle i USA i början av 1980-talet och besökte ett garageföretag som i konkurrens med Apple, utvecklade ett eget operativsystem. Företaget hette Microsoft och leddes av en ung man vid namn Bill Gates. Man ratade detta operativsystem som hette MS-dos, pga. att det vid detta tillfälle endast ansågs vara en "upphottad" CP/M. Man ansåg då att Unix var det operativsystem som skulle slå igenom längre fram. Men man missbedömde tydligen detta. Eller hur ? Den 12 augusti 1981 visades en ny dator upp för omvärlden. IBM presenterade sin microdator IBM PC 5150. Datorn hade en processor från Intel och styrelseordförande Andy Grov var där tillsammans med Bill Gates från Microsoft, vid detta tillfälle. Ingen anade då vilken betydelse den skulle få. En dator säljs inte utan program. P-data som var ett programvaruhus i Lund hade arbetat fram ett registerprogram som hette Basregister 800 och man hade även ett ordbehandlingsprogram som visserligen var utvecklat av RTB som kallades Ord 800. Det var tack vare dessa två program som försäljningen kom igång i den stora skalan. Fram till 1984 hade Luxor sålt 4000 st. Ord 800 och 3300 st Basregister 800. Parallellt med försäljningen av dessa program anlitade Luxor ett företag även de ifrån Lund som skulle utveckla ett administrativt programpaket. Datakraft hette de och de berättade att det lades ned 10 manår på att skriva detta paket. Man byggde en egen databashanterare och skrev hjälpprogramsnuttar som man sedan pusslade ihop till färdiga programdelar. På detta sätt kunde man ganska enkelt göra förändringar och skapa kundanpassade system. Detta företag upphörde efter ett tag och delar av de anställda startade ett företag som heter Unikum som kom att spela en stor roll i programutvecklingen lite senare. Den största enheten i Luxorkoncernen var konsumentelektroniken, dvs. TV-tillverkningen, som brottades med lönsamhetsproblem. För att säkra licensförsäljningen om Luxor skulle dras ned av konsumentelektroniken, skrev Diab även ett licensavtal med dåvarande Facit, vars chef var Leif Johansson (idag känd Volvochef) . Detta samarbetsavtal gick ut på att de skulle med sina kontakter marknadsföra datorerna i Europa. För att få en egen produkt så målades dataprodukterna om i en annan färg och vips så hade datorn DTC födds. Någonting gick snett. Facit byggde upp ett återförsäljarorganisation i Sverige och det blev full fart på Luxors återförsäljare. De blev mer än förbannade och det rapporterades dagligen in övertramp som bestod i kraftiga rabatter. Vi skall komma ihåg att på den tiden så gick stor tid bland dessa TEAM-100 säljare till att bevaka var närmaste TEAM-100 sålde. I avtalen mellan Luxor datorer och återförsäljaren stod det prydligt inskrivet var geografiskt denne fick sälja. Om två TEAM-100 säljare fick offerera till samma kund och någon fick sälja bara för att denne lämnade ett par procent rabatt extra så blev det rapport till säljorganisationen i Motala direkt. Det var vanligt att datakolleger var bittra fienden och man riktigt letade övertramp för att denne skulle uteslutas och i och med detta sopades en konkurrent bort. Vid den här tiden hade ABC-datorerna nästan 70 % av marknaden. Produkterna utvecklades också. En diskettstation med dubbelsidiga drivar med 80 spår lanserades 1982. ABC-832 fick den heta. Tyvärr släpptes de första ut med ganska dåliga drivar. Man valde nämligen först Micropolis 1015 för att senare fort- sätta med 1115 som ansågs betydigt bättre. Denna Diskettstation kostade då 14000 kr. I slutet av 1982 lanserades ytterligare en drive som använde sig av 8" disketter. Den kunde lagra så hiskligt mycket som 1 Mb på vardera drive. Denna diskettstation kostade 1983 19500 kr. På skrivarefronten hade inte mycket hänt. För att erhålla "snygg" utskrift så fick man hålla sig till skrivmaskiner som man försedde med serieinterface. Dessa skrivmaskiner hade en hastighet upp till 20 tkn/sek. Under 1982 dök ett nytt ord upp i Sverige nämligen "operativtsystem". Myab som gjort så mycket till ABC-systemen sålde tillsatser till båda ABC-80 och ABC-800 som gjorde att de kunde köra CP/M. Då talade man om att detta var ett standardiserat operativsystem som gjorde att man kunde köra andra program på ABC-maskinerna. Redan då var IBM:s MS-dos maskin uppfunnen och det operativsystemet var en utveckling av CP/M. Man ville inte riktigt tro på det där med MS-dos då. När IBM-maskinerna började bli ett hot i Sverige lanserades slogans som "Ta't lugnt och tänk efter" och "Vem behöver vara IBM-kompatibel" och liknande. Här gällde det alltså att kyla ner Sverige och arbeta fram det nya konceptet av datorer som skulle vara norm för framtiden. Ett annat intressant drag som Luxor gjorde var att gå ut med stor annonskampanj där man erbjöd sig att köpa in "gamla" Apple, Pet och IBM-maskiner. Detta gjorde man tillsammans med ett företag som hette Mira. Man förstod att man så småningom om var tvungen att anpassa sig till en standard. Men vilket det var frågan. Det fanns faktiskt 2 operativsystem som var aktuella nämligen MS-dos och Unix. För att inte missa kunder i fortsättningen som var tveksamma till ABC-systemen så gav man en så unik sak som "utvecklingsgaranti". Man skickade nämligen ut till återförsäljarna garantibevis där det stod att Luxor Datorer byter in utrustning till bokfört värde vid köp av större modell i kommande "datageneration". Denna utvecklingsgaranti gällde inköp av system ABC-800 tom dec-83. På detta sätt kunde man i alla fall lugna några tveksamma kunder. Vad man ville säga var att visst har vi något på gång lita på oss. 1983 släppte Epson en bärbar dator som hette HX-20 och den lanserades av Luxor som "ta med dig dator". Vid den här tiden så var det dags igen med en ny generation av datorer. Denna gång var det inte förändringarna så stora utan dessa fick i marknadsföringen heta stora och lilla ABC-800. Stora ABC-800 som hette ABC-806 hade i stort sätt samma CPU-kort som ABC-800 med var utrustad med ett videokort som kunde användas som datalagringsminne samt HR-grafik. ABC-806:an utrustades med både 40 och 80 teckenbredd per rad och genererade dessutom färg. Man kan säga att det var en hopslagning av ABC-800 M (monokrom) och ABC-800 C (colour) + lite andra finesser. Lilla ABC-800 eller ABC-802 som den hette var en helt ny konstruktion. Man kan generellt säga att man hade byggt in datordelen i en liten 10" monitor. Det blev en mycket smidig dator som uppskattades särskilt för industriändamål där datorn fungerade som en "styrdator" till andra maskiner. Denna dator fick ett pris för elegant design. Båda dessa nya datorer hade en separat tangentbordsingång så att man kunde ansluta "valfritt" dvs ABC-77 eller ABC-55. Dessa siffror stod för hur många tangenter som fanns på tangentbordet. För den nu som köpt ett ABC-55 och ville byta upp sig hade man även gjort ett tangentbord ABC-22. Satte man ihop dessa så blev 22 + 55 = 77. Man hade även löst problemet med färgmonitorer. ABC-812 hade en bra skärpa även i dagens mått räknat. Den skärmen såldes även till IBM-folk då det var enkelt att bygla om den till deras datorer. Under 1983 såldes ABC-80 inkl 1 års medlemskap i ABC-klubben vilket måste betytt mycket för medlemsantalet omkring denna tid. Det var även detta år som Luxor fick för sig att det skul- le gå att sälja betydligt mer ABC-80 om datorn inte levererades med monitor. Man trodde att ABC-80:s största konkurrent var en hemdator som Vic-20 och den såldes betydligt billigare och levererades utan monitor. Så nu är "nya" ABC-80 född. Kruxet nu var vilken monitor som skulle användas. Luxor själva hade en färg-TV som förebild i sin annonsering och det blev alldeles uppåt väggarna för dyrt. På marknaden fanns då en video- monitor som hette Philips och såldes slut i ett nafs. På Datahjälp i Målilla modifierades under augusti 1983, en s/v TV från Samsung, så att den fick en videoingång som passade till den nya ABC-80:s kraftlåda. Den blev SEMKO-godkänd vilket var ett krav då och det såldes ca 500 st på ett år. Luxor betraktade Datahjälp som en räddare i nöden och fick då en ny ABC-80 till "testning av Samsung-monitorn" alldeles gratis. Det var mycket då. Under 1983 började massminnena ta form. Man utvecklade Winchesterenheter som bestod i 1 hårddisk och en diskettdrive och dessutom expansionsdel. Den första hårddisken var på 10 Mb och fick heta ABC-850 och eftersom åren gick så blev det även en 20 Mb och en 60 Mb i denna familj. Mot slutet kunde man även få en streamer inbyggd i denna enhet. Det fanns naturligtvis massminnen innan Luxor tog upp dessa och för att nämna några så hade vi Mica och Datastore. Jag får inte glömma att nämna lite om företaget Cat AB som finns i Sundbyberg. Ganska tidigt så utvecklade de ett fleranvändaresystem som fick heta Cat-net. Först kom typ I sedan följde typ II och typ III. I fleranvändaretidens barndom fanns nämligen bara Cat-net och ett annat nät som Luxor stödde och som hette ABC-net. Cat-net ansågs vara överlägset när det gällde hastigheten på dataöverföringen. Det var mycket populärt att sälja ABC-datorer så Luxor kunde faktiskt välja och vraka bland återförsäljare. Man kunde också ställa krav och det var främst utbildningen som återförsäljarna fick ta an. Det var nog helt rätt att det krävdes att återförsäljaren kunde de saker han sålde och då menar jag både hård och mjukvara. Ett speciellt företag som hette Zell-Björnsson utbildade återförsäljarna på att marknadsföra och argumentera sina produkter. Där fick återförsäljarna lära sig att upptäcka köpsignaler från sina kunder. På programsidan ville man göra ännu kraftfullare system. Man kontaktade företaget Unikum som skulle utveckla ett helt nytt administrativt program som sedan fick heta administration II. Detta program plus att nu Luxor utvecklat sitt nya fleranvändarsystem Lux-net och med hårddiskar på 60 Mb fick man nu ett mycket kraftfullt datasystem. Nu kom även kraven på att möta IBM på hemmamarknaden. Man kunde inte längre låtsas som dom inte fanns. Ord som industristandard och begreppet PC uppfanns. Det började poppa upp lite löneprogram här och var. Jag fick ett mycket gott råd av en säljchef på Luxor som hette Christer Sylvén och det löd: - "Om kunderna frågar dig Göran om du har något löneprogram så skall du fråga tillbaka om deras system dom har i dag fungerar tillfredställande. De flesta kommer att svara ja och då säger, du bra fortsätt så. Därför om ett löneprogram strular så kommer folk spy på dig och du får inte sova en blund". Av berömda "buggar" kan nämnas ett som fanns i Redovisning 800. Så fort man "nuddade tangenterna" så genererade programmet månadsskifte. Jag tror att programmet fick för sig att det var en mindre drive än i verkligheten. Den återförsäljaren turades om i alla fall med sin fru att i nonstop dvs 24 tim/dygn stansa in deras kunds bokföring under 1 vecka under semestern. I ett fruktlöst försök att göra ABC-datorerna IBM-kompatibla konstruerades en låda som gjorde att ABC-datorn gick att använda som MS-dos och även CP/M. Myab som hade gjort så mycket till ABC-80 och nu även till ABC-800 systemen konstruerade denna ABC-16 och köpte hem komponenter för att tillverka ett antal som Luxor beställt. Hela denna affär fick ett helt annat förlopp än vad alla tänkt sig. Det slutade med att Nokia fick betala mer än vad det smakade. Ett nytt kommunikationssätt introducerades 1984. Nu kom teletex. Med hjälp av datorer kunde man med en ordbehandlare skapa text som man skickade iväg med denna teletexmaskin. Tidigare fanns det bara Telex och argumentet för teletex var att sändningstiden reducerades och i och med detta blev det billigare samt att man kunde skapa betydligt snyggare dokument. Denna företeelse blev ganska kortvarig eftersom Telefaxen snabbt ersatte allt annat. Conny Cronqvist blev utsedd till koordinator för Luxors och Nokias datasatsning med kände av naturliga skäl ej så starkt för det jobbet. Han accepterade ett erbjudande från Ericsson (dvs. Facit) som skulle lansera sin PC vars satsning inte höll mer än ett par år En säljkonsulent från södra Sverige dvs. en slags av chef för återförsäljare som ansvarade för södra Sverige fick hoppa in som tillförordnad VD. En mycket trevlig kille vid namnet Christer Vollmer som var omtyckt av alla. Vi återförsäljare fick åter kraft och en vitamininjektion av hans positiva utåtriktning trots det stora och tunga lasset han fick dra. Så 1984 kom äntligen ABC-1600 och ABC-9000. Det var Unixbaserade datorer. Man hade undertecknat avtal med Diab AB om att få sälja deras Unixdator DS90-00 och kalla den för ABC-9000. Luxor skulle även sälja en nedbantad version av denna som hette ABC-1600. Det var meningen att Luxor även skulle stå för supporten för de datorer de sålde men det blev inte alls som man tänkt sig. Som jag tidigare nämnde så säljs inte datorer utan program.
Ganska tidigt i ABC-1600 tidevarv satsade ett Linköpingsföretag
på att lyfta över ett CAD-program till ABC-1600. Datorn hade ju
en mycket bra grafik samt även fönsterhantering vilket var unikt
då så vad kunde inte vara bättre än ett CAD-program
som baserade sig på variationskonstruktion. Företaget valde ut
40 st. återförsäljare och lovordade produkten. 50000 kr skulle
biljetten kosta att vara med och då fick man ett demoprogram samt
utbildning. Efter andra kursen började avhoppningen.
En speciell kille anställdes för att dela upp återförsäljarna i grupper som fick sälja Unixdatorer och inte. Han kom egentligen från ett annat dotterbolag inom Luxor. Jag tror inte att jag hörde ett enda positivt ord om honom. Som någon sa "att avgöra människors existens och samtidigt vara arrogant är en mycket provocerande kombination" Det här betydde att vinna eller försvinna för de som fick och inte fick. Denna satsning från Luxors sida var stor. Man höll på med att skriva ett nytt system för dessa datorer samtidigt som programpaketet administration II lyftes över till Unixmiljön. Nokia i Finland höll sig ovanligt tyst i många år. Man höll nämligen på att utveckla en MS-dos dator av AT-modell. Den här datorn ville de naturligtvis även sälja utanför Finland. När datorn var klar så dök Nokia-folket plötsligt upp och berättade på en konferens den 20 till 22 mars 1986 på Vildmarkshotellet i Kolmården att nu är det slutlekt i Sverige. De hade länge tolererat "röda siffror" dvs. underskott men nu är det slut. För att rädda alla återförsäljare som numera kallades ABC-konsulenter hade de utvecklat denna AT-dator som skulle säljas istället. Det bestämdes att ABC-datorerna numera var döda men för att visa solidaritet med ABC-folket så skulle deras dator kallas för ABC-1200. Unixsatsningen skulle avvecklas mycket snabbt. Detta innebar ganska förödande konsekvenser för de återförsäljare som satsat på detta och kände sig lurade. Att komma över en hel återförsäljareorganisation genom dödförklara deras produkter och "rädda" dem med en egen produkt gick inte heller riktigt som de tänkt sig. Många av ABC-folket var förbannade och kände sig känslomässigt överkörda. ABC-datorerna har de försvarat i många år så detta kändes för många som en våldtäkt. Det visade sig att det var inte många som hoppade på detta tåg och i dag är det ett par stycken som fortsatt. Vad hände sedan då efter 1986 ? Namnet Luxor datorer AB ändrades 1986 till Nokia-Luxor Information System AB. Under våren 1987 ändrades det till Nokia Information system AB. Under hela 1987 såldes allt ABC-material ut. En speciell kille som arbetat länge på Luxor som heter Bo Carlsson fick i uppgift att få tillbaka så mycket av pengarna som möjligt av inneliggande lager. Programsystemet administration II togs över av ett företag i Linköping som heter Alp data och de består till en del av "gammalt" Luxorfolk. De rättade och förbättrade och ansågs vara ett av de kraftfullaste program som fanns. Det fanns då till Unix och MS-dos och även naturligtvis till ABC. Alp data gick i konkurs och programsystemet uppstod igen under namnet Abacus. Parallellt med detta hade företaget Unicum, som konstruerade detta administrativa system, samma program fast det hette Pyramid. Programkopieringservicen flyttades från Nokia i Linköping till Datahjälp i Målilla och den sista som fanns på ABC-supporten hos Nokia i Linköping, Ove Pettersson fick sluta med det 1990. Av all service som fanns runt om kring i Sverige 1990 fanns det fortfarande ett 20-tal som kunde fixa till det mesta. Reservdelar till dessa som fanns i Motala flyttades till Datahjälp i Målilla AB. Flyttlasset vägde åtskilligt och nu fanns 7000 kg som skulle säkerställa reservdelsfrågan för många år framåt. Så sent som på 1990-talet använde flera skolor fortfarande dessa och då oftast i nätverk. Om detta beror på att det saknas pengar till nya eller att de fungerar ypperligt skall vi inte gå in på. Inom marinen används ännu dessa system och även inom övriga försvarsgrenar. Även stora företag som använder dessa som styrdatorer har behållit dessa. Mindre företag som använder sig av fakturering och bokföring samt ordbehandlig har även behållit dessa. Och sen har vi alla privatpersoner som börjat använda dom genom att de de kommit över dessa billigt och att de fått stort supportstöd genom bla. ABC-klubben. Trots att dessa datorer nu är "historia" finns det hjälp att få. Vi skall komma ihåg att det då såldes mycket Luxorprodukter och då tänker jag närmast på satellitmottagare, tv och video. Och man är rädda om namnet Luxor så att det inte förknippades med dålig service. Så det betyder att från Luxors sida i Motala så såg man fortfarande seriöst på servicen på dataprodukterna och kommer att ta sitt ansvar vilket är mycket ovanligt idag när det gäller datorer. Nu har vi passerat nytt årtusende. Det var en pers för ett flertal tekniska apparater och då bla. datorer. Datorerna visste inte att efter 1999 kommer 2000. Det festliga var, att ABC-datorerna klarade Denna övergång utan problem och detta uppmärksammades i massmedia. Idag används dessa produkter mest i industriella applikationer. Historia från Göran Lundberg |